tillbaka till startsidan
Malmös problemområden
Safari i överklassdjungeln Safari betyder resa på swahili. Ordet användes förr om turister som åkte till Afrika för att jaga storvilt, medan betydelsen idag mer har en innebörd inte så mycket av att jaga utan att observera och ta fotografier av omgivningen. En viss sorts klädsel är också förknippad med safari, praktisk khaki, solhatt, kikare och kamera. En safaripark är ett zoo-liknande kommersiellt turistcenter där besökare kan köra sin egen bil (eller buss) inom ett avgränsat område och observera djurlivet. Men en safariresa behöver inte alls vara begränsad till naturen, nej, varför göra sig så mycket besvär när du kan åka runt hörnet i din egen stad?
Vi åkte på en urban safari i vår alldeles egna överklassdjungel, Fridhem i Malmö. För att inte riskera att skrämma iväg någon av de sällsynta invånarna klädde vi oss neutralt i likadana t-shirts. Till detta tog vi med oss kamera för att föreviga ögonblicket i det segregerade reservatet. En handfull guider har under en tid studerat de levnadsmönster som befolkningen i den här stadsdelen uppvisar. De var oss behjälpliga med att beskriva omgivningen.
Men varför åka just till Fridhem? Under den urbaniseringsvåg som Malmö med omnejd genomgick under sent 1800-tal flyttade många fattiga från landsbygden in till staden. Villastaden Fridhem uppfördes som ett resultat av de dåliga sanitära förhållanden som uppkom. Fabriksägare och direktörer flyttade till en ny välstädad stadsdel passande för tidens ideal med närhet till naturen och långt bort från de som försörjde dem. Den nya stadsdelen var bekvämt belägen väster om stadens framväxande fabriker, således på den sida dit rök och föroreningar för det mesta inte blåste. Än idag fyller området samma funktion. De försöker håll sig borta från vad de anser vara smutsigt. Bakom höga murar och privata vaktbolag lever de som fortfarande profiterar på andra människors arbete. Få av oss har tidigare varit förunnade att se stora delar av det område som utgör denna stadsdel, som annat än undermåligt avlönad arbetskraft för hushållsnära tjänster. Det fysiska avståndet är inte särskilt långt men det sociala avståndet är desto längre. Det här sociala avståndet är medvetet skapat. De som bosatte sig där då vill än idag hålla sig distanserade från resten av stadens invånare; de har inget intresse av att integreras.
För att dra lite fakta. I det närliggande området Bellevue som på många sätt liknar Fridhem, har invånarna nio gånger mer yta per person än på till exempel Möllevången. De boende i Fridhem tjänar som sagt fortfarande pengar på andras arbete och tar stora delar av skattemedlen eftersom de lever så utrymmeskrävande. Ta till exempel 75 meter av en gata på Möllevången. Säg att det är ungefär så långt som ett kvarter är och att där på var sida ligger ett fyravåningshus. I dessa hus bor, förmodligen lågt räknat, cirka 150 personer i varje hus (tio lägenheter per plan som i snitt är trerumslägenheter med fyra personer i varje). Det blir 300 personer på en 75 meter lång sträcka. På Bellevue eller Fridhem eller Västervång finns cirka tre villatomter på samma sträcka med ungefär tre personer i varje hushåll, det vill säga nio personer. Ändå kräver båda gatorna samma vägunderhåll, snöröjning, halkbekämpning och städning. Dessutom ligger det vatten och avlopp i båda gatorna. Till detta kommer dragna tele- och elledningar. 300 personer delar på gatan på Möllan, nio personer delar på gatan på Fridhem. Vilka tär på samhället? Och hur ser deras miljöskuld ut, dessa med bensinslukande jättebilar och villor med tio rum som skall värmas upp? Vilka har råd att tära på naturresurserna och vilka gör det följdaktligen?
Det finns många segregerade områden i storstäder i Sverige. Men det talas inte om alla. För att visa på Malmös riktiga problemområden organiserade vi en busstur, vår safari. Vi blev förundrade över att folk själva vill stänga in sig som djur i bur, men lät inte det hindra oss i vår strävan att kryssa udda arter som till exempel börshaj. Trots att jaktinstinkten gjorde sig påmind valde vi denna gång att hålla oss till kamera och goda anekdoter om de boende. Summa summarum var det en trevlig dagsutflykt till högdjurens borg som vi med varmt hjärta rekommenderar andra att göra! Glöm inte kaffe och kaka till klasshatet. Förbundet Allt åt Alla |
